Arkiv för: 2009/06/24

”Ultimately, I would like the industry to adopt some sort of library system. For $30 a month, you can convenently download anything to your device with a single click and keep and use it if your subscription expires. The convenience alone should be able to justify the monthly fee.”

Inget nytt under solen egentligen, men då jag går i DRM-tankar i dagarna så slår det mig att en affärsmodell i den här stilen faktiskt kanske skulle kunna göra en dygd av nödvändigheten, (om det nu ska vara nödvändigt) och bli en väg mot att få läsare att acceptera DRM. För om man ska låsa en fil när lånetiden går ut så krävs förstås DRM. Any thoughts?

Ungefär följande är en tanke som traderas i blogosfären: DRM – Digital Rights Management; olika metoder för att kontrollera hur köparen får använda sina filer – är dåligt och ingen vill egentligen ha med det att göra. Krypterade e-böcker kostar bara pengar och är till besvär, både för läsare, läsplatteproducenter och förlag, vilka dessutom riskerar att sätta sitt goda rykte på spel om det inte snart blir ett slut dumheten. Inte stoppar det piratkopiering heller. Det finns till och med statistik som pekar på att de enstaka förlag som söker sig utanför strömfåran och säljer sina e-böcker oskyddade, gör betydligt bättre affärer än konkurrenterna. På det hela taget är det ett mysterium att vi alls måste förhålla oss till DRM-problematiken, eftersom ingen tycks ha något att vinna på det hela. Det har alltid känts som att en pusselbit fattas i den analysen. Cory Doctorow hjälper oss fylla i luckorna.

Cary Doctorow

Cory verkar vara en kul typ. Uppvuxen i en kanadensisk aktivistfamilj har han gått ronden från kärnvapenmotstånd, via Greenpeace, till att nu vara välläst bloggare och redaktör för Boing Boing. Han är också en av de mest högljudda förespråkarna för Creative Commons-rörelsen och talar varmt för liberalisering av den upphovsrättsliga lagstiftningen närhelst han får ordet. Dessutom är han bästsäljande romanförfattare och har undervisat på University of Southern California, trots att han själv inte har någon examen utan kuggats från fyra (!) olika universitet. Han är vidare utnämnd till “Fellow of the Electronic Frontier Foundation”. Respect.

Anyway. Cory var en av talarna på O’Reilley’s Tools of Change for Publishing-konferens, som hölls i New York i april. Tyvärr kunde ingen av oss vara där, men hela föreläsningen går förstås att avnjuta via webben. Under titeln “Digital Distribution and the Whip Hand: Don’t get iTuneized with you e-books” går Doctorow till generalangrepp mot digital rättighetshantering. Som framgått i tidigare poster här på Publitbloggen är vi väldigt intresserade av det här problemkomplexet, men tyvärr urartar ofta diskussionen för och emot DRM till onyanserad pajkastning där inget läger drar sig för att förenkla eller till och med fara med osanning. Doctorows analys är i det sammanhanget en frisk fläkt. Han skriver förstås som väntat under på hela katalogen av standardinvändningar mot DRM, och ger också ett intressant konkret exempel på precis hur konsumentfientlig teknologin faktiskt kan vara; när företaget Overdrive tidigare i år meddelade de inte längre skulle hantera de Fictionwise-titlar som de ursprungligen leverat DRM-lösningar till, fick tusentals hederliga e-boksköpare runtom i USA uppleva hur hela deras bibliotek gick upp i rök. (Fictionwise är en av de största e-boksåterförsäljarna på andra sidan atlanten).

Men som sagt; det som blir riktigt intressant när Doctorows riktar sökarljuset mot de aktörer som verkar i kulisserna. Amerikanska förlag får, menar Doctorow, mycket oförtjänt badwill i DRM-frågan. Många gånger är det nämligen inte förlagen som äger frågan, utan Plattformsägarna. Eh, what? Jo, såhär: Vi talar framför allt om Amazon och Apple/iTunes. Dessa båda aktörer har etablerat en så stark position som återförsäljare att förlagen inte har något val; titlarna måste upp. Priset de får betala: DRM. När Random House ville sälja Doctorow’s roman Little Brother på Amazon som DRM-fri talbok var svaret ett blankt nej. Amazon förbehåller sig rätten att bestämma om “deras” titlar ska vara krypterade eller inte. Sedan Amazon köpte DRM-leverantören Audible förra året, får förlaget inte ens vara med och bestämma vilken sorts krypering som ska användas. Hur hamnade vi här? Det är enkelt, menar Doctorow: Plattformsägarna har ett starkt egenintresse av att “låsa in läsarna” med hjälp av egna proprietära DRM-lösningar. Köper du en Audible-krypterad ljudbok hos Amazon så lär du fortsätta handla där, åtminstone om du vill kunna spela upp filerna från läsplattan du köpt dyrt från samma plattformsägare.

Så förlagen får alltså klä skott för en praktik de inte har inflytande över. Vilket är den verkligt grundläggande anledningen till att inte bara läsare utan också förlag borde kämpa med näbbar och klor mot DRM, allt enligt Doctorow. Eller rättare: förlagen borde förvisso säga nej till DRM, men de åtminstone se till att ta kontroll över frågan. Ett intressant exempel på gräsrotsaktion i frågan skriver föresten bloggaren John Sullivan om på Defective by Design.org. I all korthet: läsare och författare taggar de fåtal DRM-fria titlar som trots allt finns på Amazon.

Liza Daly

Samtidigt på TOC-bloggen ger briljantaLiza Daly (kvinnan bakom – bland mycket annat – tjänsten BookWorm) en helt annan vinkel på hela DRM-problematiken. Daly beskriver det så kallade “analoga hålet” – en grundläggande fysisk princip som förklarar varför det är teoretiskt omöjligt att hitta tillräckligt bra sätt att skydda e-böcker, men också musik och video från upphovsrättsliga intrång. Hon förklarar också mycket pedagogiskt hur hon – i rent experimentellt syfte förstås – enkelt knäcker DRM-skyddet på en e-bok.

Sist men inte minst läser vi med intresse amerikanske DRM-leverantören ByteShields rapport “To DRM or not to DRM, that is not the question, the question is how to DRM”. Här förklaras varför dataspelsbranschen definitivt måste fortsätta arbeta med DRM-lösningar (dataspel slinker inte genom det analoga hålet) och varför de definitivt måste ta sig en funderare på hur de kan göra det bättre.

Publits mantra är: ”vi ska göra det ständigt enklare att publicera böcker”. Varje morgon sätter vi oss i ring i konferensrummet, tar varandra i händerna och repeterar: ”vi ska göra det ständigt enklare att publicera böcker”. Vi sätter sedan på oss våra ordensdräkter och startar upp verksamheten: ”Vi ska göra det ständigt enklare att publicera böcker”. Efter några sekunder vaknar vi och finner oss själva i en djungel av komplexa problem och frågeställningar; DRM, format, konvertering, ocr, prissättning, sökbarhet, gränssnitt etc, etc. Vi ska kunna leverera innehåll till alla som säljer och distribuerar böcker oavsett om inkarnationen är en fysisk bok, en e-bok eller en fil anpassad för exempelvis en iPhone. För att bättre förstå hur vi ska kunna göra detta så bra som möjligt så har vi en tid umgåtts med tanken att utveckla en egen mjukvarubaserad e-boksläsare. På så sätt skulle vi ju kunna lära oss från två håll samtidigt.

Nu har tanken blivit verklighet och vi sätter genast igång med arbetet tillsammans med forskare från Södertöns högskola*. Vart det kommer att leda oss är fortfarande högst oklart men vi lovar att hålla er uppdaterade. Förhoppningsvis kommer vi att lära oss mer om hur läsandet kommer att utvecklas på nya plattformar och hur distributionen till dessa ska skötas på ett så effektivt sätt som möjligt. Eller med andra ord: hur vi ska kunna; ”göra det ständigt enklare att publicera böcker”.

*Mauri Kaipainen, professor i medieteknik vid Södertörns högskola, kommer att leda projektet. Övriga forskare i teamet är Martin Jonson, Arina Stoenescu samt Johan Bornebusch.

Läs hela pressmeddelandet

Under våren har vi fördjupat vårt samarbete med ämnet medieteknik på

Linda, Jesper och Stefan

Södertörns högskola. Stefan Konno och Jesper Jansson som gjort sin praktik hos Publit är från och med förra veckan officiellt anställda, tillsammans med klasskamraten Linda Carlsson Horngren. Alla tre har precis tagit examen från programmet IT medier och design (IMD). Stefan, Linda och Jesper ingår nu i teamet som utvecklar publit 2.0.

Under april och maj hade vi också den äran att få vara extern uppdragsgivare när

projektredovisning

IMD hade projektskurs. Publits brief: hur är det möjligt att överföra de bästa kvaliteterna från den fysiska bokhandeln till webben? Resultatet: en rad innovativa designlösningar för morgondagens nätbokhandel. Utan att avslöja några affärshemligheter kan vi säga att blev mycket positivt överraskade.

I ett försök att bättre förstå vår i stora delar kaotiska utvecklingsprocess läser Publit febrilt.

Brenda Laurel är teatervetaren som blev professor i människa-datorinteraktion vid MIT. Missa inte hennes epokgörande Computers as Theatre, där hon analyserar vad en interaktionsdesigner kan lära av Aristoteles poetik.

Ken Schwaber är programmeraren som blev projektledare och uppfann Scrum; en metodik för att hantera osäkerhet och leda folk som är smartare än du själv (comes in handy; det har alltid varit grunden för Publits rekryteringspolicy). I Agile Project Management with Scrum berättar han om tio års erfarenhet av att leda några av IT-erans mest vansinnigt komplexa utvecklingsprojekt.

Bill Buxton är musikern som skolade om sig till programmerare och som nu är en ikon bland interaktionsdesigners. I Sketching User Experience sätter han ord på vad vi alltid anat: stor interaktionsdesign skapas med penna och papper.

Lee Devin är professor i teatervetenskap och Rob Austin dito i företagsekonomi. Tillsammans har de skrivit utmärkta Artful making – what manager need to know about how artists work. Utgångspunkten: vad kan IT-utvecklare – notoriskt dåliga på att hålla budget och deadlines – lära av hur teatersällskap, som håller alltid deadline och producerar ofta på nollbudget – arbetar. Spännande läsning!

Alan Cooper slutligen, är programmeraren som sadlade om till interaktionsdesigner, och som faktiskt också myntade detta begrepp. I the Inmates are Running the Asylum – why high-tech products drive us crazy and how to restore the sanity formulerar han grunden till Publits designfilosofi: teknik är till för människor.