Att ge ut sin egen bok: så svårt kan det vara

Pia Hintze
Foto: Lena Hammar

Pia Hintze har tagit saken i egna händer. I samband med utgivningen av tredje delen – Älskling – av hennes trilogi om en nybliven småbarnsfamiljs vedermödor och glädjeämnen, återutger hon själv första delen; Baby Blues. Boken har blivit hyllad av läsare och kritiker, så här skrev till exempel Uppsala Nya Tidning: “En stark debut. Berättelsen har ett driv som gör att man slukar boken”, och Expressens recensent tyckte att boken “borde vara obligatorisk läsning, framför allt för blivande och nyblivna pappor”.

- Varför ger du ut boken på eget förlag?

- För att det fortfarande finns en stor efterfråga. Fram tills att pocketupplagan tog slut sålde Baby Blues ungefär tusen exemplar om året. Sen dess har många hört av sig och frågat om den kommer i nytryck, men marknadsavdelningen på mitt förlag valde att inte trycka ytterligare en utgåva och då gick rättigheterna tillbaka till mig.

- Hur kom det sig att du valde Publit?

- Jag jämförde några liknande tjänster och Publit kändes bra. Förutom att ni håller låga priser fick jag en känsla av att ni har ett genuint intresse för böcker och litteratur. Dessutom har jag fått mycket bra support när det har behövts.

- Många talar om att de traditionella förlagen har spelat ut sin roll, håller du med?

- Nej, verkligen inte. Att ge ut sin egen bok kräver väldigt mycket arbete, tid och kunskap, oavsett hur bra print-on-demand-tjänster det finns. Jag är väldigt glad att jag gjort det nu, och böckerna är verkligen fina, men resan hit har varit som att pulsa i midjehög snö. När jag gav mig in på det här hade jag ju ingen aning om hur en PDF ska vara formaterad för att den ska se bra ut i tryck till exempel. Så visst, jag har lärt mig massor, men förlagen har definitivt en viktig roll att spela!

- Har du några fler projekt på gång?

- Förutom att jag skriver på en ny roman arbetar jag också med memoarprojekt för så kallat vanligt folk. Alla har en historia att berätta och var och en som har förlorat en förälder eller annan anhörig vet att det finns så många frågor man aldrig ställde, så många kvarlämnade fotografier där ingen längre vet namnen på de avbildade, så många berättelser som aldrig kom på pränt. Det gäller att ta vara på den kunskapen medan tid är. Jag är just klar med boken om min svärfar, som är 83 år gammal. Han började som mjölnare och slutade som bandkdirektör och festfixare, innan det hade blivit ett begrepp. Han träffade både Ingo och Hyland och på en av hans tillställningar kom 18 000 gäster! Min idé är att det ska bli fler böcker på samma tema.

- Kommer du fortsätta på det egna förlaget?

- Ja, det är min plan. Men böckerna innehåller så mycket fina gamla foton, och det har inte funnits någon riktigt bra lösning för att göra dem on-demand. Hittills har jag låtit trycka några exemplar i Tyskland. De har blivit fantastiska, men också väldigt dyra. Nu vet jag ju att Publit är på gång med att kunna trycka enstaka färgblad i limbundna böcker, till väldigt bra priser. Så det kanske är mitt nästa projekt!