SFFs sjösättning av DEJAVU

I tisdags var jag på Norra Latin för att medverka i Dejavus sjösättning. Ett fullsatt auditorium vittnade om nyfikenheten. Det var förstås mest författare på plats men också en hel del folk från förlagen närvarade. Mats Söderlund startade med att berätta om SFF:s intentioner med Dejavu. Därefter följde en presentation av sociala mediers roll av Jenny Grewdahl från mediaföretaget Initiative Universal. Inget nytt men alltid intressant med lite uppdaterad statistik.

Fredrik Gustavsson gav sedan en mer ingående beskrivning av vad Dejavu ska syssla med och hur. Läs mer på www.dejavubok.se

Någon som verkligen gav perspektiv och visade på förändring var Prof. Bernt Hugenholz från Universitetet i Amsterdam och deras institution för Information Law. Han pekade på upphovsmannens/kvinnans utsatthet i den nya globaliserade medievärld som skapats, inte minst genom att de stor mediekoncernerna blivit färre och större. Med min bakgrund i musikbranschen så var det bara att nicka med. Vad som kanske var mest anmärkningsvärt; Sverige saknar helt skydd mot orimliga avtalsvillkor för upphovskvinnor/män, något som de flesta länder har. I många länder får exempelvis upphovsmän per automatik tillbaka rättigheter som inte exploaterats. Vidare har många länder långtgående regler för domstolar att alltid döma till den enskilda upphovsmannens/kvinnans fördel.

Efter att vi fått en genomgång av litteraturhistorien i ett minst sagt postmodernt perspektiv av Lena Kjersén Edman så var det dags för paneldebatt med mig, Mats Söderlund, Lena Kjersén Edman, Ernst Brunner, Kristoffer Lind (Lind & Co) och Mattias Boström (Piratförlaget), modererad av Ordfronts Pelle Andersson. Diskussionen kom mest att handla om förlagens roll alt. ickeroll som generator för litteratur. Trots att Mats Söderlund kastade handsken genom orden ”Jag tror inte att förlagen kommer att behövas ett skit, författarna kan publicera sig själva.” så rådde konsensus kring vikten av förlag och deras betydelse för litteraturen. Mats Söderlund tog exemplet Vulkan. Han menade att det bara var en tidsfråga innan någon av de 10 000 titlar som finns på Vulkan blir en bästsäljare. Kristoffer Lind kontrade med att säga att det faktum att de inte fått en bästsäljare utgör bevis på att förlagen lyckas hitta kvalitet. Ernst Brunner menar att kvaliteten och statusen hos lektörer och redaktörer är körd i botten och att detta leder till att förlagens gör mindre och mindre nytta. Detta var väl främst riktat mot Bonniers, som fick utstå en hel del kritik. Det hade varit intressant om Bonniers varit närvarande. Frågan om digitaliseringens för och nackdelar fick inte så mycket utrymme som man kanske hoppats men mot slutet pratade vi en hel del om de möjligheter som faktiskt finns i och med digitalisering. Möjligheten att exempelvis lägga till detaljerad metadata om innehåll som gör boken blir enklare att hitta för intresserade. Vidare berördes ämnet om vad en bok ska vara och var gränsen mellan författare och läsare kommer att gå.

Många bollar i luften och som vanligt råder total förvirring. Det som ska berättas kommer att berättas och dessa berättelser kommer att nå sina läsare. All förändring är jobbig. Den skapar en känsla av osäkerhet och av att man tappar kontrollen. Min förvissning är att det teknikparadigm vi just nu är inne i är mindre än det som Gutenberg startade – och den gången gick det ju bra.