Arkiv för: 2010/11/29

Den absolut intressantaste bokhandlaren i Berlin just nu är Motto.

Deras urval av independent-press liknar inget jag sett tidigare. Inte ens Printed Matter i New York har samma fingertoppskänsla. Affären flödar över av magazine, essäer, essäsamlingar, small run print, artist’s books, fanzine, bookazine, utställningskataloger, planschverk och andra trycksaker som inte riktigt låter sig kategoriseras. Ett relativt obskyrt magazine som ”Girls Like Us”, ser på Mottos tidskriftshylla nästan plågsamt mainstream ut.
På Motto hittar man inga påkostade skrytböcker. Tvärtom, samtidens kulturpress är ofta förädiskt anspråkslöst presenterad – fåfärgstryck, mjuka band, få bilder. Exklusiviteten ligger i detaljerna – bindningsmetoder, effekttryck, handgjorda tillverkningsmoment. Men också i en typ av intellektuellt manierad otillgänglighet som är typisk i en tid där populärkulturen strävar mot konsten samtidigt som konsten strävar mot forskning och vetenskap. Samtidskonstlitteraturen är nämligen mer textbaserad än på länge, vilket jag tolkar dels som ett sätt att appropiera just den utforskande/undersökande tendens som dominerar konst och designvärlden just nu, men kanske också som en slags reaktion på det senaste decenniets spekulativa explosion av konstnärsmonografier och designsamlingsvolymer (tänk ”Best Fashion Illustration Now”, etc.), en typ av böcker som är extremt billiga att framställa eftersom materialet i princip är gratis att samla ihop. För den publik som Motto vänder sig till är dock denna sk. ”Taschen-litteratur” helt ointressant. År 2010 är konstnärsmonografin ett iskallt lik, istället är det utställningskataloger (vid sidan av essäsamlingarna) som utgör konstboksutgivningens ryggrad. Utställningskatalogen, som i sin inbyggt begränsade aktualitet inte behöver ha några ambitioner på permanens eller slutgiltighet, och därför lätt lånar sig till den digitala ålderns krav på rörlighet. Samtidigt som den tryggar sin kredabilitet från den utställning som den är en produkt av. Utställningskatalogen kan på det här sättet sägas förhålla sig till monografin/samlingsvolymen som det periodiska magazinet förhåller sig till boken.

Samtidigt med denna trend rör sig magazinen mot boken och blir ”bookazines” med lägre utgivningstakt, från kanske fyra ner till ibland bara ett nummer per år. Magazinets periodicitet gör att det som medium hamnar farligt nära den momentant uppdaterade nätkulturen. Kanske är det därför som en lägre utgivningstakt blir den naturliga vägen att gå för det tryckta magazinet (förutom de uppenbara ekonomiska fördelarna). Ett sätt att markera sitt existensberättigande och hitta en ny position relativt nätkulturen. Hur det än är med den saken så produceras och trycks det fler intressanta, smalare, spretigare magazine nu i post press-eran än på länge. På Motto är det uppenbart, men man behöver egentligen inte gå längre än till närmaste Pressbyrå för att uppleva detta. Ännu ett exempel på hur det förändringstryck som skapas av ny teknologi kan pysa ut lite var och hur som helst, ibland på till synes paradoxala sätt. Medievärlden blir mer och mer digitaliserad samtidigt som kulturen kring tryckta medier blomstrar. It is all good.

För dig som föredrar en mer konventionell konstbokhandel rekommenderas utmärkta Kuckei + Kuckei, som har mer utpräglad konstinriktning och ProQM, som har ett bredare, mer konventionellt utbud av konst-, design-, mode- och arkitekturböcker.

Och en sak till – Mottos framgång grundar sig antagligen på att de egentligen är distributörer och inte i främsta hand bokhandlare. Läs mer på deras hemsida.

I veckan som gick hade vi det stora nöjet att fira, när Dejavu som första Publit-användare passerade 200 publicerade titlar. Förutom vetelängd bjöds det på diplom, närmare bestämt till vår kära kontorskamrat Anna Forslund (även känd som Sveriges flitigaste förläggare) som ”på ett föredömligt sätt visat mod och handlingskraft i användandet av Publit”.

Grattis Anna!

"Magazine K"

Förra veckans besök av den japansk-svenska journalisten och bloggaren Akane Kawasaki Ehrnström inledde ett lika otippat som spännande utbyte av tankar och idéer. Några dagar efter vårt möte hörde redaktören för Magazine K – en av de sajter Akane skriver för – av sig och frågade om hon fick översätta och länka till Publits blogg. Självklart är vi oerhört smickrade. (Tills vidare kommer översättningen av publitbloggen presenteras på Akanes blogg, varifrån Magazine K kommer länka.)

Förutom den aura av spetsmodernitet som vidlåder allting japanskt, och bortsett från det faktum att vår halvjapanske programmerare Jim Kaneko gör sitt bästa för att få oss att vilja flytta huvudkontoret till Tokyo, så utgör Japan ett väldigt intressant exempel för var och en som intresserar sig för e-boksutveckling. Marknaden är den enskilt största i världen och omsatte redan 2008 över en halv miljard dollar. Tre fjärdedelar av denna omsättning genereras av försäljning av Manga, ett slags tecknade serier med anor från medeltiden. Att rendera japansk text i allmänhet, och Manga i synnerhet, ställer höga krav på både e-boksformat och läsare. Epub – det format som fungerar som branschstandard i resten av världen – saknar helt enkelt stöd för många av de typografiska finesser som japanska läsare kräver. Därför har inhemska, specifikt japanska e-boksformat utvecklats – format som är långt mer avancerade än ePub, men som bara fungerar i det japanska tekniska ekosystemet. Av dessa verkar XMDF (”ever-eXtending Mobile Document Format”) dominera marknaden och när Sharp nu släpper en serie läsplattor så är de alla optimerade för formatet. Dessa plattor verkar kunna göra mycket mer än att läsa e-böcker, men saknar vid lansering helt stöd för ePub.

Dotbook är namnet på ett annat format, vilket pushas av den oberoende aktören Voyager (som står bakom både nätbokhandeln Voyager Store och Magazine K). Dotbook löser också många av de problem som ännu ej adresserats av IDPF (som står bakom ePub-formatet) men till skillnad från XMDF verkar siktet vara inställt på framtida kompatibilitet med ePub (bland annat har man utvecklat ett open source-verktyg för konvertering mellan dotbook och ePub).

I den här presentationen från tidigare i år, då Voyagers VD Masaaki Hagino talade inför IDPF, ges en intressant genomgång av de utmaningar som måste lösas för att ePub ska kunna fungera även i Japan. Vi följer intresserat utvecklingen!

Akane Kawasaki Ehrnström

I förra veckan fick Publit och Dejavu (som delar kontor) besök av den japansk-svenska journalisten Akane Kawasaki Ehrnström, som bevakar området e-böcker och print-on-demand för Dotbook.jp.

Extra roligt tycker vi, då Dotbook var en av de första utländska nyhetssajter som förärade Publit uppmärksamhet, redan för ett par år sedan. Då var fokus på POD, nu på e-böcker. Att japanerna är långt framme på området hade vi hört, men ändå inte begripit riktigt hur långt. Mycket intressant att höra Akane berätta om det så kallade Galapagos-syndromet; ett begrepp som används för att beskriva hur japansk teknik ofta är så avancerad att den bara fungerar under inhemska förhållanden. (Likt de endemiska fågelarter som Charles Darwin upptäckte på Galapagos, som genom evolutionen blivit så extremt specialiserade att de inte kunde klara sig någon annanstans). Sharp har till och med döpt en av sina senaste lurar – som visar 3D utan hjälp av rymdglasögon – till just Galapagos.

Jisui

Än mer fascinerande: ”Jisui” (vilket ungefärligen betyder hemlagat) kallas den växande rörelse av japanska bokälskare som i allt större omfattning digitaliserar gamla tryckta böcker vilka ännu inte är kommersiellt tillgängliga som e-böcker. Enligt en undersökning utförd av analysföretaget Macromill tidigare i år, hade var femte japanska iPad-användare på eget bevåg skannat in böcker, och ytterligare 90 av denna intervjugrupp var intresserade av att börja skanna. Fortfarande skeptisk? Här är några hårda siffror som verkar ge stöd för teorin om att något stort är i görningen; Fujitsu-gruppen rapporterade att de sålde dubbelt så många så kallade duplexskanners i juni jämfört med i maj i Japan i år; Amazon sålde dubbelt så många skanners i juni jämfört med i april; butikskedjan Yodobashi (typ japanska Elgiganten) demonstrerar i sina affärer hur man bär sig åt för att budgetskanna böcker; skanningsföretaget Jissen säger sig skanna mellan 1000 och 1500 böcker varje dag.

Och allt talar för att det bara kommer gå allt lättare och snabbare att skanna böcker framöver, se bara på den här demonstrationen av vad forskare på Tokyouniversitetets tekniklabb Ishikawa Komuro jobbar med!

Jonas Söderströms Jävla skitsystem! fortsätter sitt segertåg, i morse berättade Jonas om sin bok i Gomorron Sverige.

Vi på Publit brinner lite extra för denna titel, då den andas samma grundsyn som byggde Publit: digitala verktyg ska vara så väldesignade att de självklart smälter in i vår vardag!