E-böcker på biblioteken – vad ska de ha för ISBN?

I slutet av sextiotalet fick den irländske statistikern Gordon Foster i uppdrag av en stor återförsäljare att skapa ett system som kunde bringa ordning i en snabbt växande och i allt högre grad internationell bokindustri. Man behövde entydigt kunna identifiera verk och dess olika upplagor på ett sätt som fungerade för både förlag, distributörer, återförsäljare, bibliotek och andra aktörer. Svaret blev International Standard Book Number, eller ISBN, vilket i femtio år nu fungerat bra för att bringa ordning i pappersböckernas värld.

Det är dock inte självklart hur samma system ska appliceras på e-böcker, och därför är det bra att svenska ISBN-centralen gått ut med riktlinjer för tilldelning av ISBN till e-böcker och ”appar”. Men dokumentet både väcker och besvarar frågor. Ta exempelvis det här med biblioteksutlåning av e-böcker:

En e-bok som sparats i ett visst format och kopieringsskyddats med hjälp av ett visst DRM-system ska ha ett och samma ISBN, men att om ”två versioner däremot har samma DRM-system men ansenligt olika inställningar (t.ex. att en version tillåter utskrift medan den andra inte gör det) bör dessa tilldelas olika ISBN.”

I praktiken används den här typen av hårt kopieringsskydd bara i samband med biblioteksutlåning. Och mycket riktigt; i riktlinjernas nästa punkt ställs frågan ”vilka egenskaper hos olika e-boksprodukter med samma innehåll är det som särskiljer dem från varandra och därmed medför att olika ISBN ska användas?” Ett av de exempel som räknas upp i svaret är just huruvida boken är tillgänglig för utlåning eller inte.

Vi kan inte begripa annat än att riktlinjerna skulle få följden att förläggare i sitt utgivningsbeslut också måste ta ställning till huruvida en viss bok ska få köpas in av bibliotek, eller om den bara ska göras tillgänglig för kommersiella aktörer. Detta är i och för sig ofta fallet redan idag, då många distributörer erbjuder möjligheten att välja mellan bara kommersiell distribution eller även tillgängliggörande via bibliotek. Men det är inte en praktik som borde upphöjas till officiell riktlinje. Följden för bibliotek och låntagares är nämligen att titlar som funnits tillgängliga för utlåning plötsligt kan ”dras in” av förlaget, och att utbudet av titlar som finns tillgängliga för utlåning begränsas till en bråkdel av det totala antalet kommersiellt tillgängliga e-böcker. Om samma logik tillämpades på pappersböcker skulle det förmodligen väcka uppmärksamhet bland betydligt mer välbesökta bloggar än denna.

I morgon är Publit bjudna till Kungliga Bibliotekets ISBN-central för att diskutera riktlinjerna. Med på mötet är även representanter från svenska Bokrondellen och Elib, samt Stella Griffiths från internationella ISBN-centralen. Vi ser fram emot att höra från hästens mun hur man tänkt och resonerat!