DRM

Idag blev vi intervjuade av SVTs Babel gällande bokens framtid. Som alltid när man ska närma sig ämnet inser man det omöjliga i uppgiften. Vi hoppas att vi kan bidra med att göra det till ett intressant program. Den 6/5 sänds inslaget i sin helhet. Nedan finner du ett litet klipp från intervjun.

Läst just tidningen Citys test av böcker på iPhone. Att man aldrig lär sig; be alltid om att få läsa citaten innan publicering… Nåväl, jag glömde. I min bakgrundsbeskrivning av e-boksmarknadens tröghet så tog jag upp avtalen mellan förlag och författare som en förhalande faktor. Det gäller ju framför allt äldre verk. Jag sa att de flesta större litterära förlagen nu var i hamn med ett sådant avtal dock inte det största; Bonniers, som ju avbrytit förhandlingen med Författarförbundet. Detta blev sedan till citatet: ”alla förlag vi har kontaktat har gått i gång på det här förutom Bonniers som inte är klara med sina upphovsrättsavtal”. Jag är inte riktigt säker på innebörden av citatet men galet blev det.

Författaren och bloggaren Cory Doctorow brukar gilla att tänja på gränserna. Resultatet av hans senaste experiment kommer redovisas en gång i månaden, på kolumnplats i Publishers Weekly. Vi kommer följa experimentet med med spänning! Läs om det här.

Hett värre i torsdags på Natur och Kulturs debatt om Bokens Framtid. Alla var där och Per satt i panelen. Tyvärr urartade en stor del av tillställningen i “gyckel”, som Kulturradion uttryckte saken; det hade inte gått många minuter innan publiken – alla som räknas i förlagssverige – slutit leden och enats om att man inte behövde finna sig i att idiotförklaras av utbölingar, främst då representerade av Linda Skugge och Otto Sjöberg.

Det var lite synd, för flera viktiga frågor kom bort i villervallan. Vi börjar med det som ligger oss varmast om hjärtat: Varför ser inte förlagen till att hålla sina backkataloger i tryck?

Av alla de tiotusentals titlar som våra största förlag gett ut över åren, hålls endast en försvinnande bråkdel i lager. Den som vill läsa nationalklenoder som exempelvis Slas, är hänvisad till bibliotek eller antikvariat. Är man ute efter översatt litteratur finns bara de allra senaste bästsäljarna i tryck. Inte ens gamla kioskvältare som fram tills för bara något decennium sedan trycktes i nya upplagor, anses värt att hålla i lager. Hur kan det komma sig? Det förlag som en gång i tiden investerat i rättigheterna för ett verk riskerar nu att förlora dem; enligt de flesta avtal äger förlaget bara rättigheterna så länge titeln hålls tillgänglig. När en bok varit slut på lager en tid (oftast fem till sju år) är det därför fritt fram för den som känner sig hågad att själv köpa rättigheterna från upphovsmannen, och sätta titeln i tryck.

Få har hittills varit beredda att riska den insatts som har krävts för att trycka upp även en relativt liten off-set-tryckt upplaga, hålla den i lager och sköta distribution. Särskilt när det gäller titlar där efterfrågan är låg. Men med en tjänst som Publit är tröskeln borta: det kostar inte mer än en dryg tusenlapp att publicera en bok, som dessutom aldrig mer kommer ta slut på lager. Så varför är det inte huggsexa om litterära rättigheter? Det är det, men vad stort sker, sker i tysthet. För många förlag är det redan en självklarhet att locka till sig författare från konkurrenter med löftet om att inte bara satsa på den senast titeln, utan att också tillgängliggöra hela författarens backkatalog.

Så den fråga som fick störst utrymme i torsdagens debatt – vad ska förlagen syssla med i framtiden – borde utöver allt klokt som sades även besvaras med följande: I framtiden borde förlagen svartsjukt bevaka sina backkataloger. Både för att se om sitt eget bo, och för att vårda relationen med sina författare.

De förlag som redan använder Publit har också upptäckt ett mervärde som kanske inte är uppenbart från start: Eftersom Publit hjälper till att skanna och OCR-tolka gamla böcker för att skapa nya digitala tryckoriginal, är steget inte långt till att även tillgängliggöra titeln som e-bok. Detta är en process som helt uppslukat många av de största internationella förlagshusen under senare år, och aktörer som Random House eller Faber & Faber kan nu stoltsera med att tillgängliggöra stora delar av sina enorma backkataloger som e-böcker, ofta via sina egna hemsidor.

Märkligt nog, med tanke på ämnet för kvällens debatt, lämnades mycket lite utrymme åt att diskutera förlagens e-boksstrategier. Någon avfärdade Amazons Kindle-imperium, en annan konstaterade självsäkert att DRM är passé och att vi snart kommer se en skön ny värld där e-böckerna migrerar fritt mellan plattformar utan friktion, och utan piratkopiering, får man anta.

Det är en konstigt världsfrånvänd inställning. Piratkopiering av e-böcker är ett problem att ta på allvar. De flesta av de stora aktörerna på marknaden sluter idag upp kring Adobe’s system för att distribuera, läsa och organisera DRM-skyddade e-böcker, men Adobe’s DRM är inte bara illa omtyckt av konsumenter, det är också mycket enkelt att knäcka. Att i stället kapitulera och gå på linjen att vattenmärka, eller att ge varje såld bok ett unikt “finger print” gör det kanske teoretiskt möjligt att lagföra fildelare, men att döma av musikindustrins erfarenheter kommer det inte i närheten av att stävja piratkopiering. Här kan vi därför bara hålla med Linda Skugges uppmaning till förlagsvärlden att kavla upp ärmarna och ta egna kraftfulla initiativ. På Publit är vi förstås mer än gärna med i matchen; vi har idag “labbet” fullt av idéer och prototyper på DRM-lösningar som siktar på att verkligen sätta p för fildelning, men också på att faktiskt erbjuda ett mervärde för konsumenten.

Sedan några ord om Otto Sjöbergs inte allt för revolutionerande insikt om att det går att tjäna pengar på mer än själva texten. Det är knappast en nyhet för folk i förlagsbranschen, som sedan länge kapitaliserat på “kringrättigheter”. Inte desto mindre tror vi att mycket återstår att göra, och då framför allt inom det område som kan sammanfattas “digital editions”. Musikbranschen ligger som vanligt före: Flera aktörer kommer under hösten gå från att sälja “dumma” mp3-filer till att erbjuda digitala paket, med allt från konvolut till extramaterial i form av intervjuer med artisterna, fotoalbum, musikvideos och mycket mer. Vi ser att en digital upplaga av en bok på liknande sätt skulle kunna späckas med material som erbjuder mervärde utöver själva texten.

Var “texten” börjar och slutar kan för övrigt komma att bli allt mer luddigt. Vår samarbetspartner Scroll Motion har till exempel sedan länge arbetat med animerade och interaktiva iPhone-applikationer som bygger på kända barnboksberättelser som exempelvis Nicke Nyfiken. Själva experimenterar vi med de outnyttjade tekniska möjligheter som ePub-formatet erbjuder, och som bland annat kommer göra det möjligt att bädda in animationer och på sikt även videoströmmar i en “e-bok”. Möjligheterna – framför allt för läromedelsförlag – är oändliga.

Så för att avsluta, varför inte citera Mathias Engdahl, grundare av Pocket Shop och tillika Publits styrelseordförande, som fick sista ordet i torsdagens debatt: “Bokens framtid har aldrig sett ljusare ut!”