Som bekant har vi skapat Publit för att göra det enklare att publicera böcker, och i syfte att bättre förstå vad det innebär så gör vi emellanåt just det. Nu har vi gjort en bok om korv. Den heter ”Isterband, Spickekorv och Chorizo” och anledningen att vi tagit oss an den är att denna bok är min svärmors rättesnöre när det gäller att tillverka korv, och hon tillverkar inte vilken korv som helst. Boken är skriven av fem forskare i Lund som under ett antal år gjorde till sin uppgift att laga, äta och skriva om korv. Den kom ursprungligen ut på Signum förlag 1983 och det exemplar som varit i min svärmors ägo höll vid det här laget fullkomligt på att falla sönder.

Eftersom jag tyckte det var en skam att boken inte funnits i tryck på decennier så beslutade jag mig att göra något åt saken. Jag letade rätt på författarna och frågade om jag fick ge ut den på nytt. Dom blev väldigt glada över frågan och vi upprättade ett avtal om utgivning.

Författarna när det begav sig: Göran Bengstsson, Carita Brinck, Görgen Göransson, Göran Odham och Gunilla Westerdahl. Foto Drago Prvulovic

Det var den enkla biten, sedan skulle boken produceras också.

Jag fick svärmor att offra sitt enda exemplar och ”skickade in den till Publit” för skanning. Det visade sig att hela boken var full av kommentarer och radanteckningar; egna idéer, utvecklingar av recept och alternativa mått. Boken hade alltså i någon bemärkelse berikats (hade det varit en ebok så skulle denna marginalia kunnat delats av andra med samma bok). Vi blev därför tvungna att sudda bort alla kommentarer efter att ha skrivit ut kopior till svärmor (boken förstördes i och med skanningen).

Efter detta var gjort ocr-tolkade vi boken för att kunna sätta om den och konvertera till ebok. Att ocr-tolka recept visade sig vara en rysare eftersom namn mått och ingredienser ofta är på främmande språk. Många och långa timmar senare kunde vi börja sätta om boken i InDesign och även göra ett nytt omslag, illustrera inlagan, köpa bildrättigheterna till ett författarporträtt som vi använt i inlagan och lägga upp allt på vårt Publitkonto. Innan vi kunde publicera skrev vi in metadata och angav vilka priser som skulle gälla i olika kanaler. Klart!

Sedan igår är Isterband, Spickekorv och Chorizo återuppstånden och tillgänglig för beställning i all svensk bokhandel! Dessutom så kan du köpa boken direkt av oss genom widgetshoppen. Klicka på bilden längst uppe till vänster i denna post.

Den som väntar på något gott...

Det har varit en hel del jobb men det riktiga kneget återstår: arbetet med att marknadsföra och sälja. Min nästa blogpost som förläggare kommer att handla om denna del av arbetet. Julhandeln, here I come!

Ett stort tack till Patricia Dunphy som illustrerat och formgivit boken!

Era första böcker har funnits tillgängliga i handeln några veckor nu, har ni fått några reaktioner?
Flera bokhandlare i Stockholm (Hedengrens, St Pauls Bok & Pappershandel på Mariatorget, Söderbokhandeln, Papercut och Rönnells) har tagit in böckerna och vi har bokat uppläsningar på Rönnells antikvariat och på Medborgarplatsens bibliotek. Vi kommer säkert få en del uppmärksamhet på nätet och lokaltidningen i vår hemstad Kristianstad har skrivit om oss. Men eftersom vi bryter mot etablissemangets regler och ger ut våra egna titlar räknar jag inte med några recensioner på de stora dagstidningarnas kultursidor.

Vi såg er föreläsa på Bok- och biblioteksmässan om gör-det-själv-kulturens inträde i bokbranschen, ni verkar både väldigt samspelta och oerhört entusiastiska, vad är er story?
Anna är min åtta år äldre syster, och Agnes är hennes barndomsvän och bästis. De var tidigt intresserade av skrivande och av böcker, och gjorde böcker både tillsammans och var för sig i 10-årsåldern. Agnes var tio när hon fick sitt första refuseringsbrev, och en tid därefter lät hon trycka sin första bok på Lunds universitets boktryckeri, som hon gav i julklapp till släkt och vänner. När Anna var 16 år vann hon Ordens makts novelltävling. Jag för min del kom ut med min första roman – Bensin – 1997 och tre år senare Feber, bägge titlarna på Leander Malmsten. Det var ett spännande förlag på sin tid, men det gick omkull i samma veva som grundarna Kajsa och Ernst havererade med sitt projekt Boo.com.

Och nu är du alltså tillbaka med din tredje roman – Våld – tio år senare. Vad har hänt på vägen?
Jag har mest sysslat med musik. Jag blev signad till det amerikanska skivbolaget Nettwerk, flyttade till Los Angeles, gav ut en EP, blev droppad, kom hem och startade mitt egna skivbolag Datadamen Records. Jag fortsatte hela tiden att skriva, och skickade iväg några manus till etablerade förlag, men blev ”uppmuntrande refuserad”. Eftersom musiken tog så mycket kraft och energi uppehöll jag mig inte så mycket mer kring det, men när väl min debutskiva kom 2007 och jag nått ett slags bokslut med den processen kände jag enorm lust att skriva och började på manuset till Våld. Samtidigt började Anna på en text som skulle mynna ut i Den ryska sjalen. Under en period träffades vi varje söndag hemma hos Anna på Folkungagatan och satt i totalt koncentrerad tystnad och bara skrev. Det var en fantastisk tid av förtätad stämning och väldigt stark entusiasm. När manusen blev klara och de uppmuntrande refuseringsbreven återigen kom kände vi att vi ville ta saken i egna händer. Vi ville vara kvar i vår magiska stämning och fortsätta jobba tillsammans!

Var det självklart att ge ut böckerna på eget förlag?
Nej, men när jag väl fick idén – det var mitt i natten och jag ringde Anna morgonen därpå – så kändes det med ens självklart. Det var också helt givet att vi ville jobba med Agnes.  Jag hade vanan inne att göra allt själv, från min tid i musikbranschen, men kunde inget om förlagsvärlden. Men vi hittade Författarförcentrums tjänst Podium Distribution som på sin hemsida mer eller mindre listar allt man behöver för att starta eget förlag. Vi såg att de använde Publit och tänkte att det här kan vi lika gärna göra själva. Sen när vi träffade er insåg vi att ni inte bara var något grått POD-företag, utan kulturintresserade teknikentusiaster som verkligen var med och satte agendan för oss. Ni inspirerade oss till exempel att tänka kring bokens tre inkarnationer; nu släpper vi Våld och Den ryska sjalen som både e-bok, ljudbok och pod samtidigt.

Ni läste själva in era ljudböcker, hur var det?
Intressant. Man får nya infallsvinklar på sin text när man står en hel dag och högläser. Till exempel insåg jag att det fanns flera ord i Våld som jag inte visste hur man uttalade. Efter att ha ringt runt till bland annat Kenyas ambassad gick det dock bra.

Så här i efterhand; är det något du önskar att du visste innan ni drog igång?
Inte direkt. Jag vill verkligen uppmana andra att göra detsamma, och jag tror också att allt fler kommer ta saken i egna händer. Jag ser tydliga likheter mellan vad som hänt i musikbranschen sedan mp3-formatets inträde, och det som nu håller på att hända i förlagsvärlden. På många sätt kommer kanske DIY-revolutionen bli än mer genomgripande för bokbranschen; det går att göra så mycket med text, bara fantasin sätter gränserna. Jag har till exempel gjort ett instrumentalt soundtrack till Våld som jag ska använda i min uppläsning på festen imorgon. Det vore väldigt spännande att integrera det i e-boken, och jag är också sugen på att sälja enskilda noveller som e-böcker. Allt sammantaget tror jag att vi är på väg mot en smartare, intressantare och mer passionerad bokbransch. Men samtidigt ska man inte glömma att det kommer dröja länge innan den författare som väljer att komma ut på eget förlag har lika lätt att bli accepterad i de fina salongerna, som författare på etablerade förlag. Därför blir det extra viktigt att vara noggrann. Det är ingen slarvig anything-goes-artad klipp- och klistraverkstad att ha eget förlag.

En sista fråga; vad betyder Aglaktuq?
Det var det vackraste ordet vi kunde hitta för att skriva. Aglaktuq betyder skriver eller jag skriver på inupiatun, en inuitisk dialekt som talas av 2500 människor i nordvästra och norra Alaska.

Åh... Är det så enkelt!

Vi sitter på tåget ner till Göteborg för att besöka årets bokmässa. Med oss har vi vår nya bok ”Starta en tidskrift! Ge ut en Bok!”. Förra året släppte vi, tillsammans med Svensk Bokhandel, ”Är den digitala framtiden här nu?”. Den avhandlade det som fortfarande inte har hänt. Årets bok ger vi ut tillsammans med Nätverkstan och den uppehåller sig snarare vid vad som händer just nu. Nätverkstan och Publit har, som vi berättat om innan, inlett ett samarbetet för att förenkla utgivningen för små förlag och och tidskrifter. Boken är en liten manual och kommer att hållas uppdaterad allt eftersom landskapet förändras.

Har ni lusta att ses på mässan så är det bara att höra av er till mig (Per) på 070-2652128 eller till Hannes på 070-4807934.

/Per

”Idén är egentligen väldigt enkel: läsare från hela landet samlas på en mötesplats på nätet för att prata läsupplevelser med varandra! Inspirationen till sidan kommer från den klassiska bokcirkeln, att träffas och diskutera en text som alla läst och därigenom fördjupa läsningen och förståelsen för boken. Kanske är det först när man sätter ord på det, som man egentligen vet vad läsningen betydde och vad det lästa gjorde med oss som läsare, som människor. Alla bokcirklare vet att slutet på boken är bara början, det är samtalet kring det lästa som är det centrala.”

Från och med denna höst så har Sveriges samtliga läns och stadsbibliotek klivit in som samarbetspartner. För attuppmärksamma detta så släpper man nu en bok med ett utdrag av bloggposter genom åren. Bra grejer!

/Per

Helena Eitrem har startat det egna förlaget ”Eitrem förlag”. Hon ger ut alla sina böcker som POD (behovstryck). Helena har genom sitt jobb på Podium (Författarcentrum Östs förlag) kommit i kontakt med POD och insett fördelarna. Först ut är en antologi med texter från det, numera, legendariska communityt Skunk. Urvalet av texter har gjorts av skunkarna Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Ida Säll.

Boken kommer i slutet av oktober och borde bli en kioskvältare om rättvisa får råda. Vi är glada att Publit får vara med!

/Per

maila svaret till info@publit.se